Boken är skriven av Marjaneh Bakhtiari
Först några huvudkaraktärer i boken:
- Bahar, en helt vanlig tjej som flytt från Iran med sin familj (mamma, pappa och lillebror Shervin). Nu bor hon i Göteborg och går i en skola där nästan alla kommer från ett annat land än Sverige. Bahar verkar vara en helt vanlig tjej som går i skolan och är med kompisar. Senare i boken är hon runt 20 år och har en pojkvän.
- (mamma och pappa till Bahar) Panthea Rastegar och Amir Irandoust. Som föräldrar är Panthea och Amir väldigt vanliga, de bryr sig mycket om deras barn och om utbildning och att de umgås med bra vänner.
- Markus, Bahars pojkvän. han är 20 år och är en normal svensk kille. Han får möta Bahars föräldrar för första gången och det blir lite smått udda.
Boken handlar om en ung tjej (Bahar) som i början av boken går i sjuan, hon har flyttat från sitt hemland Iran och är ut-/invandrare.
Jag tycker att boken väldigt bra förklarar hur situationen kan vara om man kommer till ett helt främmande land med framförallt en helt främmande kultur. Kulturen är något som kommer upp i boken väldigt ofta och det tycker jag är bra att hon tar med, för hur svårt är det inte att komma till ett nytt land och få lära sig en helt ny livsstil. För det kan man ändå säga att kulturer är, lite som livsstilar, I Sverige firar man saker som midsommar eller julafton, och det med speciell mat och speciella traditioner. Samma i andra kulturer där man firar andra höjdpunkter och traditioner.
I boken får man också läsa att Bahar känner att hon är en invandrare och inte utvandrare som kanske egentligen är rätt namn. För hon reser ju från sitt eget hemland och kommer som en utvandrare till Sverige.
Frågor som man kan ställa sig:
Jag reagerade stark när jag läste hur Panthea (mamman) hade en sådan bra högskoleutbildning och att hon är väldigt engagerad att lära sig saker, men inte hade något bra jobb. Varför har hon inget bra jobb som dessutom bör matcha hennes utbildning. För det verkar inte så svårt att få henne att lära sig någonting nytt och det är precis det som vi alla måste göra när vi börjar på ett nytt jobb, vi måste lära oss hur det går till.
Man skulle kunna tänka själv hur det skulle vara att flytta till ett helt fämmande land och helt plötsligt lära sig nytt språk, nya vanor, andra kulturer mm. Jag vet inte hur jag skulle klara det, för bara att börja i en ny klass kan vara en jobbig sak för många. Sedan så är det ju också mer eller mindre psykiskt jobbigt att lämna saker bakom sig (vänner, släkt, "barndomsgator" osv.)
Fråga 1:
SvaraRaderaJag har själv varit i andra länder och sett ett väldigt högt antal utbildade människor och det hör till kulturen i vissa länder att vara hög utbildad.
Jag har sett en del av de människorna här i sverige som t.ex. har det jättesvårt att anpassa sin utbildning till det svenska systemet, dels pga språksvårigheter och dels för den kulturella skillnaden. Jag tror att Panthea hör till denna skaran av människor som inte kunde anpassa sin utbildning till motsvarigheten i Sverige.
Fråga 2:
Utöver den föregående frågan så har du rätt i den psykiska delen. Det är ett jättesvårt fenomen att börja på nytt som helt främmande i ett land där man inte kan språket, utan sin "riktiga" identitet (Uppväxt, kultur, familj & vänner, livsstil) m.m.
Det krävs verkligen en jättestark personlighet för att lyckas genom den nya utmaningen och med tanke på orsaken till varför hon hamnat i ett annat land så är det inte många som klarar av att hantera den biten.
Därför bör vi hantera våra invandrare med väldigt stor varsamhet.