My breakthrough

My breakth-through

Hello everyone!
Im Gustav Levin, now I’ll tell you guys my story of how a producer helped me to hop on the train to success in the music world.

Before all this, I was only a kid with my great interest for playing drums.
Now, only some months after seeing that producer, my whole life is changed.

First I have to present who I really am and why something could change my life that much.
In the U.S there is a really nice state called California, that’s where I live, I really like my town. There are the beaches with the huges waves where I surf all weekend, the skate park where my friends hang out and much more.
So I pretty much love living here, we really fit in with the culture of surfing/skating and all that.
Also me and my two buddys has a small band called “thebeachboys”, in the band I play the drumms and then we got my mate stan who is guitar player and singer and Randy who is the guitar player. Stan is a really cool guy, we always hang out at the beach and if im going to the skatepark im always bringing Stan with me and about Randy, he’s the most kind and funny guy I know and we really are like brothers some times, since we have known each other in over  8 years.

Anyways…

Back to the the part where I said that my life changed, this was some months ago, even though I remember it as yesterday.
I woke up early that Wednesday, around 6 in the morning, it was quiet and as I went out of bed checking out through the window I could see how the sun almost had risen up at the horisont.
At that time I was not tired at all, and that was really something unusual  to me, but that  wasn’t so strange since we in our school was about to have a chirstmas concert with some basic chirstmas songs and “the usual”, you know.
We had invited about six to seven hundred people to come and see our show, like parents and neighbours and but mostly studens and friends from other schools. It may see much to a schoolshow but you see my school is really big and just in my class there’s 34 people.
So now in this show we were allowed to play with our bands (if we had one) so of course “Thebeachboys” was playing.

At the day I didn’t know anything about the producer and what he had in mind.
I went to school just as usual, I felt abit awkward about the night’s show, our band had been on some local places where teenagers from our school and other schools hang out. But nothing bigger, nothing like this. So I bet we all where alittle comfortless but we did out best to not show it.

So the day went on and I was now standing backstage with my three friends and it all happened so fast.
We went up on stage, got some applaudes, played our songs, got even more applaudes and people seemed to really like us.  

And after this me, Stan and Randy went back to our changing room and took a cola and came down alittle. We where all totally pumped out. It’s really tough being on stage and all around it. You have to be so prepared and do your best. Simply deliver.

Anyways the thing that happened now was for me one of my life’s, this far, biggest changes.

While we where in the room cooling down someone knocked at the door and a tall man in a black costume asked for me, so I followed him utside and there he told me that he was working for a huge company that looks up young talented kids and guide them into the music buissnes.
So he said that he had seen me playing in my band and that he could see my great talent in playing drumms. So, he had a question for me, he wanted to become my produver and to get me into one of the biggest band in America.

When I heard that I was in total chock. Thousands of thughts ran inside my head,  what would Stan and Randy  say if I left them? What would happen the next?

Well here I am, playing for over ten thousand peoples doing what Im best at, playing drumms!

lektionsredovisning Nr6

Nu har jag all min "fakta" för intervjun i mitt dokument. Jag håller på att strukturera upp texten och har en del renskrivning kvar. Men det känns bara som att jag behöver jobba på.

Lektionsredovisning Nr5

Nu är jag tillbaka på vägen igen med min intervju avklarad och mycket text skriven under dagens lektion.
Jag känne rmig mycket lugn och nöjd med dagens framsteg i min text. Jag jobbade effektivt i ca 2h och det har gett resultat!

lektionsredovisning Nr4

Idag har vi arbetat själv och jag har bokat min intervju (Imorgon, tisdag) och är helt klar med mina frågor/ hur intervjun ska gå till. Jag funderar lite på om jag kommer hinna tills kamratresponsen men jag ska se hur långt jag hinner i veckan.

Lektionsredovisning Nr3

Idag så har jag jobbat klart med mina frågor och struktur på intervjuen. Jag har bokat tid, bestämt min vinkel och börjat med faktadelen i mitt reportage. Jag har inte stött på några problem när det gäller intervju eller arbete så allt är lugnt och jag väntar bara på att få min intervju färdig så att jag ka nbörja skriva!

Lektionsredovisning Nr2

Jag har nu bestämt person och vi har pratar om en tid att boka och träffas. Jag har gjort en del researh och bestämt en vinkel som jag kommer att ha i mitt arbete, också har jag gjort flera frågor som jag kommer att ställa under intervjuen. Det flyter på mycket bra och jag har inga bekymmer än så länge.

Lektionsredovisning

Jag har gjort en lektionsplanering samt funderat över vem jag skal intervjua. Jag har ett antal perosner som jag väljer mellan och får bestämma mig tills nästa lektion. Jag har även skrivigt ner vissa frågor och funderingar inför min intervju.

Jag känner mig nöjd med dagens lektion, allt som bör vara gjort är jag klar med och har bra koll!

Just personen är jag inte 100% säker på men har som mål att bli klar till nästa vecka.

Reportage planering

Min planering

Tid: 7st lektioner (måndagar och torsdagar + ev. ”hemma tid”)

måndag	---------	Boka intervju, research + fundera ut frågor	Jobba vidare el. intervju	Reportage klart för kamratrespons.	Inlämning av färdigt reportage
torsdag	Fundera ut vem, göra planering	Jobba virade el. intervju	Jobba vidare el. intervju	Läsa igenom reportaget efter ev. ändringar (fel)
datum	14 okt	18/21 okt	25/28 okt	8/11 nov	15 nov

Kamratrespons lämnas mellan mig och min partner när vi känner oss klara. 

Reportage analys

Miljöbeskrivning:
I reportaget följer man med reportern på olika platser under olika tider och miljön skiftar såklart därför. I början av texten är han tillsammans med Håkan Hellström i en bil i Göteborg på väg till Håkans arbetskamrat Björn och hans land ute på Tjörn.
Även efter detta är de mycket i Göteborg, det är kanske inte så konstigt när Håkan har hus här i Gbg och lägenhet i Stockholm. Också har Håkan starka rötter här i Göteborg eftersom att hans karriär startade här och så har han ju bott här. Håkan tar med reportern runt i Göteborg och bland annat till fiske kyrkan. Håkan sjunger mycket om Gbg och så som man hör i låtarna betyder det mycket för honom och att han gillar alla goa göteborgare. Platserna beskrivs rätt detaljerat och med bra förklaringar som man lätt förstår eller kanske känner igen.

Språk/Tempo:

Språket som används är väldigt vanligt (dvs. lätta ord och vardagligt) och det gör den extremt lättläst och man slipper läsa om svåra ord eller meningar. Det kanske är menat att texten är riktad mot ungdommar eller yngre som använder ett lättare/nyare språk. Meningslängderna är blandade, förklaringar och beskrivningar är längre och fakta eller andra bitar är ofta kortare.

Personbeskrivning:

man får läsa mycket om hur Håkan är som person och hur han "är", det finns många exempel när man får läsa detaljerat precis vad han gör t.ex. när han stryker handen genom håret och sätter benen i kors. 

Det tycker jag är väldigt bra eftersom man får en stark bild och ofta ett intryck av bra personbeskrivningar.

Håkans stil (hur han klär sig osv) beskrivs också noga och vi får se flera bilder i reportaget som visar Håkan och hans något speciella klädstil.

Man får också reda på mycket fakta om hur hans barndom varit och hur han som person har gått från att vara den medeltöntiga killen, som i yngre år även varit mobbad, vänder och blir idolen och favoriten hos många unga tjejer och killar.

Höstbilder med poesi

Hösten!

Vi går igenom Hösten precis som en orm ömsar skinn, hösten bygger om vår natur och förbereder den inför en kall vinter.

Suzi, som du vet funkade inte mina bildeffekter. Jag hittade heller ingen lösning men la upp dom endå.

Del 2 "kalla det vad fan du vill"

Nu har jag läst ännu en bit in i boken och har mött nya personer och händelser.

De nya personerna är: Moses, han är en man från Kuba och bor i området nära Bahar. Första gången hon träffar Moses är rent av en slump när hon går runt och delar ut tidningar, efter ett tjafs med Moses så lär hon känna honom och tycker att hän är på något vis rätt ball. Han vägrar lära sigsvenska och blandar sitt språk med engelska, men Bahar förtår honom. Moses är en typisk jamaican skulle man kunna säga, som den man tänker på i huvudet, med dreadlocks och en fin brytning i sin engelska. Han säger att han bara är tillfälligt i Sverige (han tror sig vara förföljd av CIA och måste gömma sig ett tag) och att han ska åka hem till Kuba.

Mirza, han är kompis med Shervin fast det verkar som att det är mest från hans sida dem är kompisar. Dem båda är mycket lika eftersom dem är nästan lika gamla och är i ungefär samma situation som invandrare. En likhet mellan dem är att båda bor i mindre lägenheter med sinda familjer och det blir jobbigt för dem när de blir äldre, jag tror att de inte gillar att bo på det viset och kanske väljer att vara ute med sina kompisar lite extra mycket istället för att vara hemma. Det leder till att gäng bildas och dem börjar göra olagliga saker.
Också finns hans stora behov av att känna sig som en i gänget, att vara del av någonting och det får honom till att göra saker han antagligen inte skulle gjort utan press, med några kompisar snor dom en bil och åker även fast.

Bahar fortsätter att berätta om sina tankar och åsikter, vi får också läsa om hur hon träffar markus familj igen och att det fortfarande inte klickar mellan dem. Jag tror att det är på grund av att skillnaden mellan kulturerna är stor och det blir mycket missförstånd.
Panthea och Amir bjuder hem Markus föräldrar, som tur är går middagen förvånandsvärt bra och Bahar är nöjd.
Markus mamma Pernilla har också mycket tankar om hur det är hemma hos Bahar, hur deras smak för konst och design är. Sammtidigt är Begnt ganska tyst och håller sig till någon kommentar emellanåt.

Panthea vill verkligen få ett bättre jobb och hon berättar hur hon sökt jobb men blivit avvisad för att hon saknade den språkliga delen bland annat. Så hon vill framförallt lära sig svenskan och mer om dess kultur. Hon analyserar ord och skriver ner dem för att komma ihåg men det är svårt och hennes konversationer blir inte alltid så lyckade.
Detta är något som jag märker att författaren tar upp, hur svårt det svenska språket egentligen är. Att det inte bara är att lära sig det på en natt. Men familjen har ju bott i Sverige så länge nu, borde dem inte ha lärt sig rätt hyfsat endå kan jag tycka. Jag tror att det finns flera andledningar än att svenskan bara är ett svårt språk. T.ex. så pratar dem bara sitt eget språk inom familjen och med bekanta, det gör att själva "nötningen" av svenskan blir sämre och att det tar mera tid att lära sig. För tyvärr blir det ju så att vissa samhällen blir mer invandrartäta en andra och då blir det enklare att använda sig av sitt hemspråk (grannar, vänner mm).

Frågor:
1. Varför tror du att det är så svårt för två kulturer att mötas (som i fallet mellan Bahars och Markus familjer)?
2. Om du var tvungen att flytta till t.ex. Italien, hur hade du försökt lära dig språket? (likhet mellan Pantheas situation)

Bildanalys

Den här bilden är tagen av Simon Sjögrén. Han har en egen hemsida som han lägger upp bilderna som han tagit, det är t.ex. Reklambilder, bröllopsbilder, actionbilder och natur.

http://www.sjoren.se/

Vad finns i bilden?

På den här bilden kan vi se en människa som cyklar i skogen, det är antagligen en kille eftersom man inte ser något långt hår, han har på sig en randig tröja och blåa handksar, ett par shorts och en stor hjälm. Det är antagligen sommar. Det ser också ut att gå fort.

Vi ser också massa björkar som är upplysta av solen. Cyklisten blir bildens mittpunkt och eftersom det inte finns något annat i rörelse så blir skillnaden mellan den snabba cyklisten och den lugna skogen väldigt stor.

Hur kan man tolka bilden?
Jag tycker att den här bilden kan visa hur en människa i dagens samhälle flyr från alla bekymmer och måsten.
Hur en människa kan känna att man inte pallar med våran tids vardag, med all elektronik, alla bilar, allt elände som vi dagligen läser i tidningarna.
Att man som ett slags djur vill dra sig tillbaka till skogen och bara känna sig fri från allt och alla, att man bara vill vara för sig själv lite. För cyklisten är ju ensam på bilden och ser nästan ut att vara jagad av någonting, kanske inte en människa eller ett djur men av problem och missnöje med vardagen.

På samma sätt kan jag känna ibland, om jag har mycket läxor att göra eller bara har något som är jobbigt. Då brukar jag träna bort mina bekymmer. Dels för att det är skönt och att man slipper problemen, för man blir så upptagen med träningen att man glömmer bort bekymmer och sådant.

Jag cyklar även själv "downhill" (att cykla nedför) och tycker att det är något av det bästa som finns. Det är inte bara för att det är skoj utan för allt omkring, man är mitt uppe i skogen precis som på bilden och det går snabbt.. riktigt snabbt. Men rätt som det är så stannar man upp och vilar sig och då ser man hur fin naturen runt omkring en är. Det är det som är en speciell grej med naturen, hur man kan känna sig hemma och som en del av den, det är en härlig känsla.

Jag tycker att denna bilden inte går att jämnföra med någon annan tidålder, man ser så tydligt på cyklistens utrustning, med dem blåa handskarna och den randiga tröjan också kan man se på cykeln att det är den nyare modell av downhillcykel.

Sammanfattning av ”Kalla det vad fan du vill” (S.11-74)

Boken är skriven av Marjaneh Bakhtiari

Först några huvudkaraktärer i boken:

• Bahar, en helt vanlig tjej som flytt från Iran med sin familj (mamma, pappa och lillebror Shervin). Nu bor hon i Göteborg och går i en skola där nästan alla kommer från ett annat land än Sverige. Bahar verkar vara en helt vanlig tjej som går i skolan och är med kompisar. Senare i boken är hon runt 20 år och har en pojkvän.
• (mamma och pappa till Bahar) Panthea Rastegar och Amir Irandoust. Som föräldrar är Panthea och Amir väldigt vanliga, de bryr sig mycket om deras barn och om utbildning och att de umgås med bra vänner. 
• Markus, Bahars pojkvän. han är 20 år och är en normal svensk kille. Han får möta Bahars föräldrar för första gången och det blir lite smått udda.

Boken handlar om en ung tjej (Bahar) som i början av boken går i sjuan, hon har flyttat från sitt hemland Iran och är ut-/invandrare. 

Jag tycker att boken väldigt bra förklarar hur situationen kan vara om man kommer till ett helt främmande land med framförallt en helt främmande kultur. Kulturen är något som kommer upp i boken väldigt ofta och det tycker jag är bra att hon tar med, för hur svårt är det inte att komma till ett nytt land och få lära sig en helt ny livsstil. För det kan man ändå säga att kulturer är, lite som livsstilar, I Sverige firar man saker som midsommar eller julafton, och det med speciell mat och speciella traditioner. Samma i andra kulturer där man firar andra höjdpunkter och traditioner.

I boken får man också läsa att Bahar känner att hon är en invandrare och inte utvandrare som kanske egentligen är rätt namn. För hon reser ju från sitt eget hemland och kommer som en utvandrare till Sverige.

Frågor som man kan ställa sig:

Jag reagerade stark när jag läste hur Panthea (mamman) hade en sådan bra högskoleutbildning och att hon är väldigt engagerad att lära sig saker, men inte hade något bra jobb. Varför har hon inget bra jobb som dessutom bör matcha hennes utbildning. För det verkar inte så svårt att få henne att lära sig någonting nytt och det är precis det som vi alla måste göra när vi börjar på ett nytt jobb, vi måste lära oss hur det går till.

Man skulle kunna tänka själv hur det skulle vara att flytta till ett helt fämmande land och helt plötsligt lära sig nytt språk, nya vanor, andra kulturer mm. Jag vet inte hur jag skulle klara det, för bara att börja i en ny klass kan vara en jobbig sak för många. Sedan så är det ju också mer eller mindre psykiskt jobbigt att lämna saker bakom sig (vänner, släkt, "barndomsgator" osv.)